Bra fråga. Den brukar jag ofta ställa till mig själv. Nå väl , jag bor i Skärblacka 2 mil väster

om Norrköping och jobbar idag på ett tryckeri. Min lediga tid försöker jag så mycket som möjligt

att ägna åt fotograferandet. Att få vistas i naturen är för mig en nödvändig avkoppling och ett privilegium.

Att få smyga omkring och spana på allt från däggdjur till små insekter, att få fånga ett

landskap med dramatiskt väder , att lyckas fånga en fågel i flykten eller att få en avbilda en blomsteräng

i full prakt är en lisa för själen. Jag började fotografera kring 1970 vid 18-års-åldern. Min första kamera

var en Minolta SRT 101 (Ja då jag har den kvar någonstans i gömmorna). Jag var på den tiden mest

intresserad av fågelfotografering och köpte mig därför ett Tokina 135 mm teleoptik.

Nu skulle här fotas fåglar. Min första bild var på en större hackspett och besvikelsen var fullständig

när jag fick rullen framkallad. Var fan var hackspetten? Man kunde hitta den med lupp.Snart insåg

jag min begränsning och skaffade ett 400 mm Tokina och en teleförlängare, då gick det plötsligt lite bättre.

Med tiden växte mitt intresse för småkryp och insekter. Jag skaffade mig mellanringar och kunde

sitta i timmar bland blommorna på tomten till mina föräldrars hus och vänta på allt från humlor, bin, flugor,

myror och vad som kunde tänkas komma förbi. Med mina första Norrlands och Norgeresor ökade

naturligtvis mitt intresse för landskapsfotografering. Man behöver inte åka så vansinnigt långt för att hitta

den mest fantastiska natur.Det har flutit några liter vatten under broarna sedan jag skaffade mig Minoltan.

Jag hade för övrigt ett minoltahus till , En X700, därefter använde jag Canonutrustning.

Ett EOS 5 hus , och ett EOS 500 hus med diverse objektiv.

Den stora förändringen i mitt fotograferande kom väl med den digitala teknikens inträde

Jag sålde min Canonutrustning och skaffade en Minolta Dimage 7i. Vilken omvändning.

Här kunde jag se direkt vad jag tagit, kasta bilder , plåta om och gå hem och se dom i datorn direkt.

Bildkvaliteten var inte densamma som på dom analoga kamerorna men ändå väldigt bra.

När Canon kom med sin EOS 300D var jag nära att skaffa en sådan. Det föll på att kameran bara

fanns i silver och det ville jag inte ha (Jag vet alla har vi våra ide´er).Nästan samtidigt släppte

Nikon sin D70 modell (svart & fin).Så det fick bli märkesbyte igen. Idag använder jag mig av ett

Nikon D200 hus och ett D70 hus. Objektiven jag använder är Nikons70-200 mm 2.8 VR , 17-55 2.8 ,

50 mm 1,8 , Teleförlängare TC 17 E II. Dessutom använder jag ett Sigma 150 mm 2.8 Macro

till närbildsfotogrfering. Jag har även en Nikon SB 800 blixt

(sparsamt använd då jag försöker undvika blixtbilder),

ett Manfrotto 055 Classic stativ. Jag kör även med Sandisk CF minneskort på sammanlagt 11 GB.

Vad tycker jag då om den nya digitala tekniken? Jo, jag är idag enbart positiv till utvecklingen.

Den stora fördelen är att man direkt kan se bilden man tagit. Man kan kasta och ta om hur mycket

man vill. Att sedan kunna ändra ISOtalet för varje bild är ju helt fantastiskt. Det mest glädjande

för de som idag börjar fotografera är att man kan ta så mycket mer bilder och misslyckas med

utan att det blir så kostsamt. Att ta en rulle analog film på 36 bilder, vänta en vecka på att få se

bilderna och sedan upptäcka att det blev bara 5 bilder som blev bra är inte varken billigt eller kul.

Tro mig. Jag har kastat av med 10-tusentalskronor på dåliga bilder genom åren.

Att misslyckas med bilder är ett måste och det bästa sättet att lära sig på. Att kunna ta

alternativa exponeringar , kompositioner , utan att tänka på plånboken är väldigt positivt.

Gör jag inget annat än fotograferar då?

Jomenvisst. Jag är ju gammal gitarrist och älskar musik. Framför allt tyngre bluesrock och

tyngre rock. Jag spelar väl mest sparsamt till husbehov nuförtiden men när jag behöver avreagera

mig åker gitarren fram. Jag gillar vidare att fiska , framförallt flugfiska. Det är oerhört spännande

att med torrfluga försöka lura en vakande öring eller harr att ta imitationen i stället för den

riktiga sländan. Det kan ibland vara oerhört frustrerande att se fisken gå upp mot flugan

och sedan vända ner i djupet utan att ta den. Vi är 3-4 gentlemän som varje år brukar

åka till Norge för att fiska vid midsommartid. Det är en av årets absoluta höjdpunkter.

Problemet är bara att hinna med att både fiska och fotografera i detta underbart vackra landskap.

Sedan har jag ju tre barn och 3 illbattingar till barnbarn som inte vill något hellre än att

jävlas med morfar. En halv dag med dom är ungefär lika slitsamt som ett maratonlopp :)).